Sponsorer













Test av Lauf framgaffel. 1862 st visningar


Lauf Trailracer 29.
Jag har nu haft förmånen att kunna testa Lauf framgaffel under 1,5 månader och samlat mina intryck. Gaffeln har testats på en Trek Procaliber 9.9 2016 hardtail  och Laufgaffeln ersatte en Rock Shox RS-1 med 100 mm fjädringsväg.

 Första intrycket när man packar upp gaffeln ger en positiv känsla av kvalitetsprodukt. Finish och detaljarbete är förstklassigt. Den låga vikten på ca 1000 g gör sig påmind direkt man tar i den !
Montaget gav inga problem, men man får tänka till lite med dragning av bromsslang så den går fri från den rörliga delen av gaffeln. Mina Shimano XTR bromsar medger att man kan vrida slangens infästning så att den får en snygg båge runt fjädringspaketet.

Till att börja med monterade jag samma antal spacers under styrstammen på Lauf som på RS-1. Dock kände jag direkt att jag satt lågt fram och höjde styrstammen 15 mm för att kompensera för det kortare inbyggnadsmåttet. Lauf bygger 585 mm  kontra RS-1 , 606 mm. Detta är korrekt för att kompensera för sag på en dämpargaffel. Lauf har ju i princip inget sag när jag med vikt 67 kg sitter på cykeln.
Treks framgafflar har 51 mm försprång för att de ska bli lättstyrda utan att vara nervösa. Om man monterar en gaffel med 48 mm försprång som Lauf , blir styrningen normalt väldigt trög. Men i detta fall blev kombinationen av kortare inbyggnadsmått (brantare vinkel) och kortare försprång en styrning som känns helt perfekt och neutral !

Eftersom jag åker parallellt med en fuldämpad cykel använder jag inte min hardtail på tekniska och väldigt ojämna banor. Därmed har jag inriktat mig på att testa gaffeln på långloppslik terräng.
Med 60 mm fjädringsväg var mina förväntningar på gaffeln att den mer skulle vara en ”skonsam” stel gaffel än en fullvärdig ersättare för 100 mm dämpargaffel. Detta har till stor del besannats under testerna.
Om jag börjar med asfaltsåkning så saknar jag det distinkta ”låsta” läget på en dämpargaffel. Laufgaffeln rör sig vid spurter och till och med studsar lite mot underlaget. Jag vill påstå att det är här gaffeln passar minst bra. Det är positivt för mtb handlar ju minimalt om asfaltsåkning.

På grusväg finns naturligtvis samma gungande känsla kvar vid spurter men här upplevs det som positiv då en helt stel gaffel vibrerar hårt på även grus. Laufgaffeln trollar bort vibrationerna effektivt och är aktiv även då man står upp och spurtar. På grus upplever man också tydligt att det inte finns någon initial friktion som ska övervinnas för att fjädringen ska fungera, likt dämpargafflar. Lauf är extremt finkänslig på såväl fin som grov grus. Grusväg är gaffelns bästa underlag och helt överlägsen såväl stela  som dämpade gafflar.

Om man sen går över på terräng typ gräs , jämn skogsstig och dåliga skogsvägar så kvarstår det positiva intrycket. Här fungerar gaffeln ypperligt ! Speciellt vid stående cykling då man lägger tyngd på framhjulet. Låser man en dämpargaffel här, så slår det hårt i händerna och kör man aktiv fjädring så gungar det vilt. Lauf ger istället en stabil känsla och fjädrar precis så mycket att det inte skapas slag i styret och ändå inte gungar. Mycket viktig egenskap då man ofta spurtar uppför de korta backar vi har i Sverige. Har noterat att bristen på hydraulisk dämpning gör att hårda inbromsningar på stalpigt underlag blir stötiga.

Nu till det underlag som jag egentligen inte tänkt använda gaffeln på, större stenar, grova rötter, små drop och annan teknisk terräng. Detta ingår ju dock under korta perioder även på långlopp som är hemmaplan för gaffeln. Här fungerar naturligtvis en dämpad framgaffel med 100 mm fjädringsväg bättre. Men med en mer aktiv åkning så tappar man minimalt med fart. Det krävs att man aktivt lyfter framhjulet över hinder och det blir mer jobbigt i längden. Det är ju dessutom väldigt lätt att lyfta hjulet med en så lätt gaffel ! Tidsförlusterna under dessa partier är mindre än fördelarna på övriga underlag. Detta var en positiv överraskning och hade förutfattade meningar om hur det skulle fungera. Bara att erkänna att jag hade fel !

Träning är en sak och tävling något annat. På träning bestämmer man farten själv men på tävling är det sällan så, utan man tvingas hålla en allt annat än bekväm fart över hinder och jobbiga partier. Jag åkte därför en tävling i Danmark, på en som jag trodde långloppslik bana. Det visade sig vara en mycket ojämn slinga som jag skulle karakterisera som bana för full suspension !
Under träningsvarven stötte det ordentligt i händerna varvet runt. Jag var orolig för hur det skulle kännas under 1 h tävling. Men under racet lärde jag mig att i högre fart blev känslan betydligt bättre. Då hinner inte hjulet gå ned i varenda grop och ojämnhet utan gaffeln kändes helt perfekt. Med detta vill jag säga att man inte ska vara rädd för att utmana gaffeln utan verkligen testa gränserna. Den är betydligt mer kapabel i terräng än man tror !

Under tävlingen fick jag också nytta av gaffelns kanske största värde – vikten eller brist på vikt. En viktbesparing på upp mot 0,5 kg gör att man får en oerhört rapp cykel och en framdel på cykeln som är hur enkel som helst att lyfta över kanter och andra hinder.

Innan jag fick testgaffeln hade jag läst mycket om den och hur den uppför sig. En genomgående kommentar är att gaffeln har låg vridstyvhet. Det känns också så när man drar i sidled på framhjulet stillastående. Men jag har inte någon gång under testerna kunnat känna av detta i praktiken. Istället dominerar känslan av att ha en lättstyrd och lätthanterlig cykel. Inte alltid teori och praktik överensstämmer !

Sammanfattning:
+ Låg vikt
+ Mest finkänsliga framfjädringen på marknaden
+ Förenar det bästa från stel gaffel kontra dämpad gaffel
+ Fantastisk finish och detaljarbete
+ Finns i otaliga färgkombinationer
 
- Viss rekylverkan då man kör in i hinder
- Stötig vid hård inbromsning
- Krångligt att justera bromsok
- En del av viktbesparingen försvinner då man måste använda min 180 mm bromsskiva





/ Benny Andersson

Tillbaka
Kontakt 
info@bennycarina.se